Marschtrummans utveckling i Sverige under 1700-talet
Trätrumma från början av 1700-talet med Karl XII namnchiffer. Höjd 43 cm, diameter 43 cm
I brevkorrespondens till och från Krigskollegium får man reda på en hel del om trummans utveckling. Fram till 1700-talets mitt är trummorna i huvudsak gjorda av trä. Stora beställningar av trummor gjordes från faktorierna (vapenfabriker) i Jönköping och Örebro.
I korrespondens till faktor Joakim Ehrenpreus skriver Krigskollegium att det behövs en modelltrumma för att kunna börja tillverkningen av 100 beställda trummor:
”Trummor som wed Iönkipings Factorie för 1700 skole tillwerckas, intet hafwa någon modell, så will Collegium bära försorg at Eder med det första modelltrummor tillkomma skole.”
Asp var ett vanligt träslag som trummorna tillverkades av men år 1737 görs också en förfrågan om att få tillverka trummor av ek eftersom tillgången på asp var bristfällig på orten.
”….det therå orten ingen tilgong på Asp skall finnas, at göra de bestälte trum stommarne utaf, utan förfrågan Eder, om icke sådane trummor få giöras utaf Eek…”
Mässingstrumma från mitten av 1700-talet, höjd 46 cm diameter 45 cm
Fler och fler regementen och officerare började vid den här tiden att vilja ha mässingstrummor i stället för trätrummor. Argumenten var främst kvalitet. Man lyfte fram att trätrummorna visserligen var billigare att anskaffa, men att de slets långt mycket fortare än mässingstrummor och gick dessutom inte att reparera tillfredsställande.
”…Trä trummorne, när de blifwit ifrån Regimenterne återlefwererade, gemenligen warit så förderfwade både til Stommar och fällar at deras förbättrande eij lönt mödan.”
(1751, korrespondens mellan Riksens Ständers secrete utskott och Krigskollegium)
De första mässingstrummorna som Livgardet anskaffade bekostades av officerarna själva någon gång 1720-30. Detta innebar att Krigskollegium hade svårt att uppskatta och jämföra kostnader och livslängd mellan mässings- och trätrummor eftersom det saknades uppgifter om inköpspris, årtal och livslängd för dessa trummor.
En trätrumma kostade 3 daler silver medan en mässingstrumma kostade 24 daler, så man kan förstå det ekonomiska motståndet hos de som skulle betala.
I vissa fall, särskilt till en början, fick man avslag på sin begäran om mässingstrummor med tillägget att enda sättet för ett regemente att skaffa mässingstrummor var att få erhålla det belopp som trätrummorna skulle kostat för att sedan själv stå för mellanskillnaden.
”…Kronan icke består någre Mässings Trummor för regimenterne; Så kan detta Regimente ej på annat sätt med sådane Trummor förses, än at Regimentet emot undfående afden summan sm Kronan består til Trätrummor, och hwilkenb belöper til 3 daler silvermynt för hwarje Trumma, sielfttillägger hwad Mässings Trummor mera kosta, på sätt som sdådant skjedt wid flere Regimenter, hwilket Konghl. Collegium altså til efterrättelse lämna welat”
Det var troligen inte enbart hållbarheten hos mässing som spelade roll. Man kan också ana att mode och viljan att hålla jämna steg med det som gällde på kontinenten påverkade. Uniformsmodet var mycket utstuderat under 1700-talet och trumman bör ha varit en del av detta. Helt enkelt: mässing glimmar mer än trä.
Det verkar som att flertalet nyuppsatta regementen fick de nyare mässingstrummorna omedelbart. De regementen som lyckats anskaffa mässingstrummor användes som argument för att kronan skulle bekosta det egna regementes truminköp.
1762 skickar baron Arfved von Höpken vid Drottningens Livregemente en anhållan om att man istället för de gamla kasserade trätrummorna vill inköpa:
”…nya mässings=trummor må af Kronan nu och framledes bestås på lika sätt, som skjedt är vid Spensiske och Hamiltonske Regimenterne, til prydnad och uppmuntran för Tyska Soldaten och i likhet med alla andra Mackters troupper i Tyskland; ”
Ett annat argument som använts för att få skaffa mässingstrummor var av liknande orsak.
1767 diskuteras i korrespondens mellan Krigskollegium och Generalmajor och riddaren, baron Fabian Casimir Wrede att regementet (troligen Skaraborg) erövrat 13 stycken mässingstrummor som krigsbyte i Pommern, och man förväntar sig att kronan skall stå för 3 stycken till för att man inte ska behöva blanda trä och mässing.
”…Kronan består the i fullt antal mässingstrummor felande 3ne stycke, på det spelet för hela regimentet måtte blifwa lika och icke vanställas genom blandning af mässings och trätrummor.”
Inställningen till mässingstrummor hos Krigskollegium verkar ha förändrats under decennierna. I ett kontrakt 1767 med mässingsslagare Mårten Winter i Norrköping beställs 56 st mässingstrummor, dock med det viktiga tillägget:
”Wid auctionen blef tilsagt, at thesse Trummor böra gjöras en Tumm lägre än the ifrån Artilleriet uphämtade ProfTrumman”
Mässingstrumma från 1800-talets början. Höjd 26,5 cm, diameter 37 cm
Kan detta ha varit starten på att trummorna med tiden blev allt mindre? Var det en krass ekonomisk faktor eftersom det går åt väsentligt mindre mängd råvara att tillverka trummor som är en tum lägre? Det skulle åtminstone kunna vara en av flera bidragande orsaker som i sin tur påverkade utvecklingen av ny design och teknisk utveckling av trumman.
Rolf Landberg
Mörkö 1 mars 2020
